Varje morgon kliver jag in genom dörrarna till Bäckängsgymnasiet. Som gymnasielärare möter jag dagligen fantastiska, ambitiösa och färgstarka unga människor. Men jag möter också en växande psykisk ohälsa, stress över framtiden och elever som kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan. Den press de upplever blir alltmer påtaglig i klassrummet och påverkar hela studiemiljön.

När en gymnasieelev mår dåligt, tappar motivationen eller börjar stanna hemma är det vi lärare som står i den absoluta frontlinjen. Det är till oss de vänder sig när panikångesten slår till under lektionstid, eller när kraven blir för stora.

I lärarens uppdrag ingår det som kallas ”mentorskap”, men i dagens skola har det utvecklats till en tung social och administrativ börda. Vi förväntas utreda frånvaro, hålla akuta måendesamtal, sköta studieplanering och hantera en ständigt växande administrativ apparat – samtidigt som vi har det pedagogiska ansvaret för stora elevgrupper.

Missförstå mig rätt – relationen med mina elever är ovärderlig. Men sanningen är att tiden inte räcker till. Varje minut jag tvingas lägga på ren administration och socialt akutarbete är en minut jag inte kan lägga på att utveckla undervisningen eller ge den där extra pedagogiska stöttningen till en elev som kämpar med sina kurser. Lärarprofessionen håller på att urholkas, och eleverna får inte det professionella, tidiga stöd de så desperat behöver när måendet sviktar.

Tillsammans med Liberalerna i Borås går jag till val på en nödvändig förändring: vi vill införa dedikerade, professionella mentorstjänster på gymnasieskolorna. Vi vill anställa vuxna vars enda och absolut viktigaste uppdrag är att vara mentorer. De skulle ansvara för cirka 60 gymnasieelever och fungera som det trygga navet mellan elev, hem, ämneslärare och elevhälsa.

Det här är en reform som gör skillnad på riktigt:

• För elevernas mående: De får en tillgänglig vuxen som har tid att se dem varje dag – på riktigt. En vuxen som inte sätter betyg, utan som har fullt fokus på att fånga upp de elever som riskerar att hamna mellan stolarna på grund av psykisk ohälsa innan det leder till långvarig frånvaro eller avhoppade studier.
• För lärarnas professionalitet: Vi frigör tid. Genom att lyfta bort den administrativa och rent studiesociala bördan från lärarna ger vi professionen verktygen tillbaka. Vi får vara de experter vi är utbildade till att vara – lärare som designar undervisning, utmanar, stöttar och inspirerar.

Att införa detta fullt ut på gymnasieskolorna i Borås är en investering, men alternativet är så mycket dyrare. Att låta unga människor krascha in i vuxenlivet med ofullständiga betyg och psykisk ohälsa kostar samhället enorma summor. Vi föreslår därför att staden börjar med ett pilotprojekt på utvalda gymnasieskolor för att snabbt fånga upp de elever som har det tuffast.

Låt oss ge Borås gymnasieelever det stöd de förtjänar, och låt oss låta lärarna vara lärare.

Elsa Hjelmgren, gymnasielärare och toppkandidat #2 för Liberalerna Borås.